Retention

Retention innebär enkelt uttryckt motsatsen till inkontinens – vid retention har du svårt att tömma blåsan helt och hållet, eller besvär att alls tömma den.

Besvär med ofullständig blåstömning kan ha flera bakomliggande orsaker och retentionsbesvär delas vanligen in i typerna akut urinretention och kronisk urinretention.

Marks berättelse

Mark hade ett yrke som gjorde att han inte kunde gå på toaletten när han behövde. Det ledde till problem med urinläckage och retention. Här berättar han om hur RIK hjälpte honom att bli kvitt den oro och genans han upplevde i sociala sammanhang.

Akut urinretention

Plötsliga blåstömningsproblem är vanligen symtom på något annat besvär som kräver behandling. Det kan bero på ett hinder i blåsan eller urinröret, störningar av den sensoriska informationen i nervsystemet (till exempel vid ryggmärgs- eller nervskada) eller svullnad av urinblåsan (till exempel på grund av att den inte tömts på mycket länge). Utöver de tydliga och plötsliga blåstömningsbesvären upplever personer med akut urinretention ofta även att buken känns spänd. 

Komplikationer vid akut urinretention som inte behandlas kan till exempel vara skador på urinblåsan och kronisk njursvikt.

Behandlingen består i att tömma blåsan på urin med hjälp av intermittent kateterisering samt att behandla den bakomliggande orsaken.

Kronisk urinretention

Kronisk urinretention orsakas, precis som akut retention, ofta av något annat besvär som behöver behandlas. Det kan till exempel bero på avflödeshinder, försvagad blåsmuskulatur eller ett neurologiskt problem eller vara en biverkning från ett läkemedel.

Symtomen kan kännas förvirrande, för även om du kanske kan kissa kan du ha svårt att få en ordentlig stråle eller tömma blåsan helt. Du kanske måste tömma blåsan ofta. Det kan kännas som att du behöver gå och kissa, men ingenting kommer ut när du väl är på toaletten. Det kan också kännas som att du fortfarande behöver tömma blåsan precis efter att du har kissat. Och samtidigt kan det hända att du råkar ut för droppläckage mellan tömningarna, eftersom blåsan är överfylld (överrinningsinkontinens).

På grund av de förvirrande symtomen är det vanligt att kronisk retention feldiagnostiseras som överaktiv blåsa eller trängningsinkontinens. Detta kan vara farligt, eftersom behandlingen av överaktiv blåsa går ut på att ”lugna ned blåsan” med hjälp av läkemedel. Vid kronisk retention leder detta förstås till att retentionen förvärras.

För att utesluta retention kan vårdpersonalen använda ultraljudsundersökning eller mäta mängden kvarvarande urin efter kateterisering. Komplikationer vid kronisk retention som inte behandlas kan exempelvis vara urinvägsinfektion, skador på urinblåsan, inkontinens och kronisk njursvikt.

Behandlingen liknar den vid akut retention: behandling av den bakomliggande orsaken och ofta även tömning av blåsan med hjälp av intermittent självkateterisering.

Fråga: Hur kan jag vara inkontinent när mitt problem är retention?

Inkontinens och retention är totala motsatser till varandra – enkelt uttryckt innebär inkontinens att det är svårt att hålla urinen inne och retention att det är svårt att få ut den. Om du lider av retention kan det dock innebära att du inte tömmer blåsan helt. Kroppen fortsätter att producera mer urin än du kissar ut vid dina toalettbesök. Till slut bildas så mycket urin i blåsan att det inte får plats mer – vilket leder till urinläckage som man ofta förknippar med inkontinens. Det kan också leda till potentiellt farligt återflöde till njurarna eller skador på blåsmuskulaturen. Det positiva är att oavsett om läckaget beror på retention eller inkontinens kan det snabbt och enkelt avhjälpas genom Ren Intermittent Kateterisering (RIK). Ren intermittent kateterisering med LoFric hjälper dig att säkerställa att blåsan töms fullständigt och förhindrar därigenom att blåsan överfylls. Därmed slipper du både läckage och eventuella andra hälsoproblem.